Alla vårdas på intensivvårdsavdelning.
Källa: HD.se
100% av alla dina egna lokala Helsingborg nyheter hittar du endast här och på hashtaggen #HbgNyheter
Lyssna: "Det är förhöjd koldioxidhalt i restaurangen"
Tre-fyra personer svimmade under ett besök på en pizzeria i centrala Helsingborg under lördagen. Räddningstjänsten jobbar just nu på platsen.
– Det är förhöjd koldioxidhalt i restaurangen, säger Ronnie Lundgren, inre befäl vid räddningstjänsten i Helsingborg.
Tre-fyra personer mådde dåligt, de hade svimmat av och klagat på magsmärtor. Två brandstyrkor och flera ambulanser har skickats till platsen.
– Vi vet inte riktigt vad det beror på. Det finns gasol i restaurangen, vi har mätt och upptäckt att det är en förhöjd koldioxidhalt, säger Lundgren. Men om det finns något samband är oklart.
Lokalen är utrymd samtidigt som de bostäder som finns i samma fastighet som pizzerian har evakuerats.
Är de skadade förda till sjukhus?
– Ja, någon av de som mådde dåligt har säkert förts till sjukhus, säger Lundgren.
Daniel Klaar
daniel.klaar@sverigesradio.se
Ibland förstår jag inte riktigt hur vi står ut med oss själva, med andra, med världen… allt. Och det är då jag undrar hur vi är funtade.
Ganska ofta så undrar jag vad det är för fel på oss.
Häromkvällen lär det ha skjutits utanför akuten vid Helsingborgs lasarett, jag vet inte om det stämmer. Men jag vet att det någon dag tidigare genomfördes ett mordförsök utanför Willys på Rosengården. Hur är man funtad när man tar fram ett vapen och försöker skjuta ihjäl någon. Där? Utanför en matbutik? En seneftermiddag med folk på väg till eller från butiken.?
Egentligen undrar jag vad som driver människor till att gå omkring beväpnade. Vad det är för liv man lever när man tycker att det är en bra idé att gå omkring med ett skjutvapen?.
Dödsfallet på Marina Plaza, ni vet det där en ung flicka hittas död i en säng, var en annan händelse som fick mig att fundera. Bara att en 16-årig flicka dör är en katastrof. Att det sker under de här omständigheterna blir liksom ännu värre.
Jag ser bilden framför mig efter att ha läst vittnesmålen: en liten, ung tjej, livlös i en hotellsäng. Och sen läser jag hur den åtalade unge mannen agerar efter att han förstått att flickan inte andas.
Han ringer inte SOS, utan en kompis som kommer till hotellet. Men kompisen vill inte bli inblandad utan går därifrån igen när han känner att flickan inte har någon puls.
Inte heller han ringer SOS. Det är först när en kvinnlig bekant senare får veta vad som hänt som ambulans larmas.
Kanske var det försent redan från början. Jag vet inte, men jag vet att det var alldeles för sent när ambulanspersonalen kom.
Och då slår mig insikten:
Den unga flickan förvandlades från flickvän och kärlekspartner till ett logistiskt problem. Något som skulle hanteras i stället för någon man försökte rädda.
Hur kunde det bli så?
En annan sak som får mig att fundera är mordbränderna mot flyktingboenden. Hur tänker de som bestämmer sig för att elda?
Tänker de? Eller är det alldeles ensamt och tomt i huvudet?
De kanske bara känner? Rädsla och ilska. Frustration?
Hur skulle det i så fall vara att försöka börja känna medmänsklighet?
Och om de nu trots allt tänker… tänker de att det blir bättre och billigare om de förstör en massa hus?
Förr eller senare kommer någon av dem att åka fast. Kanske får vi då en förklaring som vi kan förstå och förhålla oss till? Eller så visar det sig att det är en sorts Åsa-Nisseromantiker kryddad med begåvningsbrist. Kanske.
När jag undrar hur vi människor är funtade händer det att jag liksom blir trött och uppgiven. Och nästan vill avsluta mitt Facebook-konto så jag åtminstone slipper få inskränktheten och historielösheten mitt i ansiktet.
Slippa se fejkade "sanningar" och medvetna vantolkningar.
Men då och då blir jag glad. Som när det tas en lång rad privata initiativ för att ta hand om människor på flykt. Eller som när min kompis Lars, som aldrig varit särskilt politiskt aktiv, nu medvetet sprider en human syn på världen och människor.
Jag och vi behöver såna som Lars. Som ett förnuftets ankare i en förvirrad värld där folk beter sig otäckt, sorgligt och obegripligt.
För det är så att den lilla flickan i hotellrummet inte skulle tillåtits bli berusad, inte blivit utnyttjad och inte dött.
Och hon skulle inte blivit behandlad som ett logistiskt problem.
Vi ska heller inte bränna ner hus eller gå omkring beväpnade.
Vad är det för fel på folk?
Helsingborgs lasarett. Foto: Drago Prvulovic/TT
Flera vittnen ringde till polisen och larmade om en misstänkt skottlossning vid akuten i Helsingborg på onsdagskvällen.
Polisen har åkt till platsen för att undersöka saken men har varken hittat någon skadad eller andra spår efter skottlossning.
– Men vi har flera bra vittnen så vi tror att det har hänt. Sedan är det oklart vad det är som skjutits på, det kan ju vara någon som skjutit i luften också, säger Calle Persson, pressinformatör på Skånepolisen.
Det var flera av varandra oberoende vittnen som hörde av sig om den misstänkta skottlossningen, enligt Calle Persson. Samtalen kom vid 18.40-tiden på onsdagen.
Calle Persson säger att det varit ganska många händelser i nordvästra Skåne, som Helsingborg och Landskrona, den senaste tiden, medan det varit lugnare i till exempel Malmö.
Så sent som på tisdagskvällen skottskadades en man i samband med ett bråk i stadsdelen Rosengården i Helsingborg, och för knappt två veckor sedan skottskadades en annan man på en parkeringsplats i Helsingborg.
Angela Wiese Edeler
angela.wiese@sverigesradio.se
Foto: Andrew Shurtleff/TT
Lyssna: Trebarnsmamma: "Jag ville inte spricka en gång till"
"Svenska barnmorskor ser hellre att kvinnor spricker än sätter ett klipp för att förhindra stora bristningar vid förlossningar."
Det är en av reaktionerna som vi har fått från en trebarnsmamma på inslagen om förlossningsvården i Skåne.
Sara som egentligen heter något annat har fött alla sina barn på Helsingborgs lasarett och berättar att hon vid den sista förlossningen tvingades hota att polisanmäla barnmorskan om hon inte klippte.
– Jag ville inte spricka en gång till. Alla mina förlossningar har varit väldigt snabba och då är det stor risk att man spricker.
Vid samtliga tre förlossningar har hon bett att barnmorskan ska klippa om det finns risk för bristning.
– Jag tycker inte att de lyssnade, säger hon.
Sara arbetar själv som sjuksköterka berättar att de flesta av hennes bekanta delar upplevelsen av att inte bli lyssnade på när det gäller frågan om att klippas för att undvika stora bristningar. Och hon är frågande till motståndet från barnmorskornas sida.
– Jag skulle vilja höra en bra motivation om hur ett litet klipp på några centimeter är sämre än att spricka ner genom rumpan och få livslånga besvär.
Det finns många studier av klipp respektive inte klipp men studierna ger inga klara svar om vad som är bäst.
– Vissa studier pekar på en viss fördel med klipp medan andra inte ger samma svar. Litteraturen och vetenskapen ger inga entydiga och det är därför vi är restriktiva, säger Tony Lavesson, förlossningsöverläkare på Helsingborgs lasarett.
Det är situationen som avgör om man väljer att klippa. På förhand är det omöjligt att se vem som kommer att behöva det. För att undvika skador på ändtarmens slutmuskel är det viktigt att framfödandet övervakas.
Om det är väldigt stramt kring slidöppningen och förlossningen till exempel behöver skyndas på, kan det göras ett litet klipp i mellangården för att vidga slidöppningen men klippet kan ge en ömhet i mellangården som visserligen är övergående men bidrar till att barnmorskorna i många fall låter bli klipp.
– Det kan vara ganska besvärlig ömhet som också kan påverka samlivet. Däremot är det ovanligt att det blir väldigt långdragna eller konstanta besvär, säger Tony Lavesson.
Sara tror inte att hennes erfarenheter är särskilt unika, utan tror att många upplevt detsamma.
– Jag har bara en väninna som jag vet som har haft en positiv förlossningsberättelse, där hon kände att hon blev lyssnad på och det var med en manlig barnmorska. Många känner sig överkörda, säger hon.
Saffi Yucel
saffi.yucel@sverigesradio.se
040-666 55 55
Bråte på vägen.
Störning
Påfart till E4 i tpl Kropp mot Örkelljunga
Två män, 25 och 40 år, har anhållits för försök till mord efter att en 25-årig man sköts i stadsdelen Rosengården i Helsingborg i går eftermiddag. Båda greps i området där skottlossningen ägde rum.
Det började med ett bråk där flera personer var inblandade och där skott hade avlossats. Polisen larmades till området klockan 16.09 och då hade en man träffats av ett skott. En man greps i närheten kort efteråt.
Mannen som sköts togs sig till sjukhus på egen hand men är allvarligt skadad. Alla inblandade är välkända av polisen, men det är för tidigt att säga om det handlar om en gänguppgörelse.
– Nej, det vet vi inte än. Vi håller på att ta reda på vad det är som kan ligga bakom det här, om det är någonting speciellt. Det kan ju vara triviala händelser också som ligger bakom sådana här skjutningar. Men vi får se när vi har kommit längre in i utredningen, säger Calle Persson, informatör på polisen, region Syd.
Under kvällen gjordes en teknisk undersökning på platsen där skotten avlossades, den har gett vissa resultat och i dag fortsätter förhören med de inblandade.
P4 Malmöhus
p4malmohus@sverigesradio.se
040-666 55 55
Börje Sjöholm, kriminalkommissarie Foto: Karin Olsson-Bendix/Sveriges Radio
Polisen har en klar bild av vad som hände vid dubbelmordet i Vallåkra där en äldre man sköt ihjäl två yngre män utanför sin villa men vet inte tillräckligt mycket om vad som ledde fram till dubbelmordet.
– Vi har kommit en bit på vägen. Det är inget tvivel om vem som gjort vad men vi försöker reda ut vad som ligger bakom, säger Börje Sjöholm, kommissarie, polisen i Helsingborg.
Hur viktigt är motivet, egentligen?
– Vem, vad och hur är viktigare än varför, motivet spretar oftast, det är inte alltid de vet varför de gjorde som de gjorde.
P4 Malmöhus
p4malmohus@sverigesradio.se
040-666 55 55
Foto: Claudio Bresciani/TT
Lyssna: Börje Sjöholm: "Jag vill veta vad som har hänt"
I många år har Börje Sjöholm, kommissarie på polisen i Helsingborg, tillsammans med kollegor försökt lösa mord och andra grova brott som inträffat i Skåne. Han leder också den grupp som försöker lösa mordfall som har många år på nacken.
– I vissa fall är det bra att ha erfarenhet och ha gjort lite misstag. Jag har aldrig haft någon karriärplan. Jag har alltid sökt jobb som verkar intressanta och spännande och det är det som har drivit mig.
Vad driver dig?
– Jag drivs av en nyfikenhet och en vilja att veta vad som har hänt och i bakgrunden att man gör någon slags nytta för de anhöriga till offren.
Börje Sjöholm har varit polis i över 40 år. Efter tolv år på Säkerhetspolisen, Säpo, har han sedan 1994 jobbat med grova brott och varit spaningsledare i många komplicerade fall.
– Man letar efter hårdfakta, man vill ha ett bilnummer eller en observation som hängs upp på något som gör att man kan få en exakt tid, någonting som kan bekräftas med objektiv fakta som inte blir tyckande.
Vittnesmål är en viktigt del i polisarbetet men är också en subjektiv upplevelse.
– Det finns ingen absolut sanning när man pratar med människor.
För att hålla ordning på en stor utredning har Börje Sjöholm lite på skoj delat in utredningen i tre olika faser. Första fasen är ekorrfasen.
– Allting är jättebråttom, man måste samla in så mycket som möjligt innan det försvinner. Det kan handla om bilder från kameraövervakning som annars raderas och minnesbilder som är färska.
Sedan kommer ugglefasen som handlar om att få ordning på materialet.
– Man ska kunna hitta i materialet ett år senare. Det är svårt att fatta hur mycket material som 25 man kan samla in på en vecka.
Sedan kommer åsnefasen, det gäller att vara envis och hålla ut.
– Förr sa jag att vi skulle hålla ut i 25 år men nu måste vi hålla ut mycket längre eftersom mord inte preskriberas längre. Vi jobbar ofta för våra efterträdare.
P4 Malmöhus
p4malmohus@sverigesradio.se
040-666 55 55
Foto: Erlend Aas/TT
Två män försökte i går eftermiddag smuggla in en större mängd narkotika i pulverform via Helsingborg. De två greps efter en kortare biljakt.
Männen ville inte låta sig gripas och satt kvar inne i en låst bil. Polisen fick krossa bilens rutor för att få ut männen och kunna gripa dem.
Männen, som är 31 respektive 42 år gamla, sitter nu anhållna misstänkta för grov narkotikasmuggling.
TT
Foto: Erlend Aas/TT
Två män försökte i går eftermiddag smuggla in en större mängd narkotika i pulverform via Helsingborg. De två greps efter en kortare biljakt.
Männen ville inte låta sig gripas och satt kvar inne i en låst bil. Polisen fick krossa bilens rutor för att få ut männen och kunna gripa dem.
Männen, som är 31 respektive 42 år gamla, sitter nu anhållna misstänkta för grov narkotikasmuggling.
TT
Jag står och väntar på bussen utanför Helsingborgs central och jag hör två unga människor som pratar om deras volontärarbete i frivilligorganisationerna. De pratade om hur kalla människor har blivit mot varandra. Det förvånade mig för jag upplever det nämligen precis tvärtom, människor har blivit trevligare, öppnare och jag har mött fler leenden på stan.
Den senaste månaden har jag sett medmänskligheten skina igenom hos så många, jag har sett förståelsen och toleransen öka. Detta bidrar till att vi blir normkritiska till kulturen och mångfalden. Jag blir oerhört positiv och känner mig mycket tryggare när jag får detta bemötande samt att ta del av den mångfalden som stärker kulturen i samhället. Det är nu vi har chansen att arbeta med kulturfrågorna i samhället för att visa politikerna och människorna att Sverige är ett land för alla.
Att bjuda in människor till mångfald skapar det fina humanitära samhället som vi vill leva i. Därför tycker jag att kulturaktiviteterna och mångfaldsarbetet i staden ska medfinansieras för att på så sätt fortsätta upprätthålla det humanitära samhället. Alla i staden ska ha samma möjlighet till att ha ett utbyte av erfarenheter. Genom att diskutera mångfalden och kulturen får medborgarna en kulturdialog som kan främja stadens utveckling, till exempel genom ett centrum för levande kultur. Kulturen är en grundpelare i alla samhällen och den måste behandlas som den högprioriterade fråga den faktiskt är.
Vi ska vara stolta över vår mångfald och kultur, men det innebär också att vi måste kämpa för den. Om vi vill ha en stad där alla möjligheter ska finnas måste vi göra vårt samhälle mindre grått. Det kan vara ett kulturutbyte på biblioteket, skolan, arbetet eller utbildningen. På min lärarutbildning finns många kulturer, möjligheter och seminarier men vi måste sprida dem tillsammans genom att vilja lära oss mer av samhällets kultur. Så gå till närmaste kulturorganisation och få nya erfarenheter om stadens kultur och om den inte finns så kan vi skapa den tillsammans. För annars blir det som de två volontärerna vid Helsingborg Central sa: en kall och otrevlig värld.