Vad är det för fel på folk?

Ibland förstår jag inte riktigt hur vi står ut med oss själva, med andra, med världen… allt. Och det är då jag undrar hur vi är funtade.

Ganska ofta så undrar jag vad det är för fel på oss.

Häromkvällen lär det ha skjutits utanför akuten vid Helsingborgs lasarett, jag vet inte om det stämmer. Men jag vet att det någon dag tidigare genomfördes ett mordförsök utanför Willys på Rosengården. Hur är man funtad när man tar fram ett vapen och försöker skjuta ihjäl någon. Där? Utanför en matbutik? En seneftermiddag med folk på väg till eller från butiken.?

Egentligen undrar jag vad som driver människor till att gå omkring beväpnade. Vad det är för liv man lever när man tycker att det är en bra idé att gå omkring med ett skjutvapen?.

Dödsfallet på Marina Plaza, ni vet det där en ung flicka hittas död i en säng, var en annan händelse som fick mig att fundera. Bara att en 16-årig flicka dör är en katastrof. Att det sker under de här omständigheterna blir liksom ännu värre.

Jag ser bilden framför mig efter att ha läst vittnesmålen: en liten, ung tjej, livlös i en hotellsäng. Och sen läser jag hur den åtalade unge mannen agerar efter att han förstått att flickan inte andas.

Han ringer inte SOS, utan en kompis som kommer till hotellet. Men kompisen vill inte bli inblandad utan går därifrån igen när han känner att flickan inte har någon puls.

Inte heller han ringer SOS. Det är först när en kvinnlig bekant senare får veta vad som hänt som ambulans larmas.

Kanske var det försent redan från början. Jag vet inte, men jag vet att det var alldeles för sent när ambulanspersonalen kom.

Och då slår mig insikten:

Den unga flickan förvandlades från flickvän och kärlekspartner till ett logistiskt problem. Något som skulle hanteras i stället för någon man försökte rädda.

Hur kunde det bli så?

En annan sak som får mig att fundera är mordbränderna mot flyktingboenden. Hur tänker de som bestämmer sig för att elda?

Tänker de? Eller är det alldeles ensamt och tomt i huvudet?

De kanske bara känner? Rädsla och ilska. Frustration?

Hur skulle det i så fall vara att försöka börja känna medmänsklighet?

Och om de nu trots allt tänker… tänker de att det blir bättre och billigare om de förstör en massa hus?

Förr eller senare kommer någon av dem att åka fast. Kanske får vi då en förklaring som vi kan förstå och förhålla oss till? Eller så visar det sig att det är en sorts Åsa-Nisseromantiker kryddad med begåvningsbrist. Kanske.

När jag undrar hur vi människor är funtade händer det att jag liksom blir trött och uppgiven. Och nästan vill avsluta mitt Facebook-konto så jag åtminstone slipper få inskränktheten och historielösheten mitt i ansiktet.

Slippa se fejkade "sanningar" och medvetna vantolkningar.

Men då och då blir jag glad. Som när det tas en lång rad privata initiativ för att ta hand om människor på flykt. Eller som när min kompis Lars, som aldrig varit särskilt politiskt aktiv, nu medvetet sprider en human syn på världen och människor.

Jag och vi behöver såna som Lars. Som ett förnuftets ankare i en förvirrad värld där folk beter sig otäckt, sorgligt och obegripligt.

För det är så att den lilla flickan i hotellrummet inte skulle tillåtits bli berusad, inte blivit utnyttjad och inte dött.

Och hon skulle inte blivit behandlad som ett logistiskt problem.

Vi ska heller inte bränna ner hus eller gå omkring beväpnade.

Vad är det för fel på folk?

...
Källa: HD.se