Svaga attackeras med bränder

De två hyresfastigheterna ser fina ut, de passar bra in i miljön. Och snart ska de fyllas av människor.

Jag skriver det igen; människor. Det är människor som ska bo där.

När och hur det blir med det vet jag inte, för häromdagen anlades en brand som ställde till med rejäla skador.

Det finns alltså någon eller några som gjort sig skyldiga till mordbrand. Någon som troligen bor i området.

Jag förstår om de boende i Björka är oroliga, för mordbrand är både allvarligt och farligt. Jag förstår dem som tycker att det känns osäkert och olustigt att ha pyromaner och mordbrännare i sin närhet.

Men när jag läser de första kommentarerna till illdådet så handlar de inte om farliga mordbrännare. Kritiken och ilskan riktas mot kommunen som tänkt placera 40 människor i de två hyreshusen.

Fast de har inte kallats människor, utan missbrukare. Sådana som dräller skitiga och infekterade kanyler runt sig, som förstör livet för riktiga människor.

Och inte nog med det, dessa icke-människor sänker värdet på grannfastigheterna med sin blotta existens.

Intill de två hyreshusen ligger en förskola, men ännu närmare ligger Björkakyrkan.

Jarle Furali är pedagog i församlingen och han berättar att det cirkulerat en massa rykten om att de två hyreshusen skulle bli en flyktingförläggning.

– Nu blev det i stället ett boende för människor som tagit sig ur sitt missbruk, säger han.

Jag tänker att han och andra i Björkakyrkan kanske har en viktig roll just nu, att de kan göra något åt situationen. Men de är förstås inga frälsare med snabba lösningar.

– Vi kan göra lite i det lilla. I vårt ungdomsarbete jobbar vi med attityder och människovärde, säger Jarle Furali.

Han har gjort samma reflektion som många andra, sett trenden att om man ogillar ett boende så tänder man eld på det.

Det är flyktingförläggningar, planerade flyktingförläggningar och nu ett boende för människor som lämnat sitt missbruk och kommit en bra bit tillbaka till samhället.

Det gemensamma är att det är svaga grupper som blir utsatta.

– Det är som på 1930-talet, säger Jarle Furali.

Under samtalet med Jarle Furali målar han upp en bild som känns logisk, som jag kan ställa upp på. Nämligen den att solidaritetssamhället förvandlats till ett extremt individualistiskt samhälle och att i detta nya föds hat.

Att begrepp som omtanke och mänsklighet tappat i värde.

Egentligen borde det inte vara så svårt att visa rimlig anständighet, mycket hade blivit naturligare om man följt den enkla tanken att man ska behandla människor som man själv vill bli behandlad.

Enkelt. Logiskt.

– Om det skulle bli krig här, om jag var tvungen att fly med min familj till… låt oss säga Frankrike. Hur vill jag bli bemött? Jo, med förståelse.

Jarle Furali fortsätter.

– Jag förstår att folk blir oroliga när de får veta att det kommer hit många människor, men vi måste tänka längre än i kvartalsrapporter. På sikt är det jättebra för Sverige att det kommer hit människor.

Det som hände i Björka hade inget med flyktingar att göra. I alla fall inte flyktingar från andra länder.

I Björka handlade det om människor på väg tillbaka in i samhället. Och på sikt borde alla tjäna på att de får stöd och hjälp, att de lyckas.

Och kanske ska man inte bli förvånad över reaktionerna och prata om försämrade fastighetsvärden. Det här är inte första gången det resoneras så i Helsingborg när det handlat om boende för olika grupper.

Men den här gången resonerades det inte. Någon eller några gjorde sig skyldiga till allvarlig brottslighet. Och vi ska inte glömma att de första reaktionerna inte var oro över att det begåtts ett så allvarligt och farligt brott mitt bland folk.

Har vi vant oss? Har vi börjat acceptera att en anlagd brand är ett normalt sätt att visa missnöje?

I så fall är det riktigt illa.

...
Källa: HD.se