Förr var skvaller nåt som mestadels spreds muntligt från en person till en annan. Det man kunde viska i en annan människa öra då skrivs nu på Facebook och når tusentals människor på nolltid.
Och eftersom så många människor snart ”vet” vad som hänt blir det i sig en bekräftelse på att det är sant. För så många kan ju inte ha fel. Eller?
Jo, om man inte kollar om det man sprider är sant blir det lätt fel.
Min kollega Robert Dujmovic har tittat närmare på några av de rykten som figurerat lokalt på senare tid.
Det ena gäller ett påstått överfall vid på Hälsovägen vid Sofiakällan. En väletablerad medelålders kvinna som i augusti påstod att hon blivit nerslagen.
Två månader senare gjordes en statusuppdatering på Facebook av en annan men lika väletablerad person där folk varnades för att gå vid Sofiakällan. Det påstods också att det skett flera överfall vid platsen, att kvinnan var nära att mista sitt liv samt att ”tidningarna valt att inte skriva om det”.
Statusuppdateringen fick 97 kommentarer men ännu intressantare är att uppgifterna skickades vidare 1 800 gånger av andra människor.
Att den medelålders kvinnan blivit överfallen är inte klarlagt.
Tvärtom tyder ganska mycket på att hon själv ramlat och slagit sig.
Det finns inte heller några som helst belägg för att det skulle ha skett flera överfall just där.
Så av en händelse som vi egentligen inte vet så mycket om, mer än att den ledde till blödande sår hos kvinnan, har följden nu blivit att folk skräms från att promenera vid Sofiakällan.
När Robert Dujmovic pratar med ryktesspridaren om oklarheterna får han svaret:
– Det bryr jag mig inte om. Och även om det inte skulle ha hänt så vill jag varna andra, säger väninnan.
Vi tar det igen: "...även om det inte skulle ha hänt så vill jag varna andra".
Vad är det som det ska varnas för? Nåt som kanske inte har hänt?
Det här verkar vara så konstigt att jag kontaktar den ledande svenska experten på skrönor, Bengt af Klintberg.
– Man skulle kunna säga att det handlar mer om känslotänkande än förnuftstänkande, säger han.
Bengt af Klintberg säger också att det inte är något nytt att särskilda platser pekats ut som extra farliga.
– När det gällde ställen utmed vägar var det inte ovanligt förr att folk kastade stenar eller grenar där. I modern tid kan man kanske säga att berätta om händelser är att bildligt talat kasta stenar och grenar på en farlig plats för att varna andra.
Trots den här texten och trots kollegan Dujmovics artikel så finns det säkert människor som fortfarande tror på Facebook-ryktena. Vandringssägner har en förmåga att överleva, trots att de motbevisats.
Motbevisen blir nämligen i sig bevis på att det verkligen har hänt. Ryktet kryddas med konspirationsterorier,som då förklarar varför tidningarna inte skriver.
– Tidningarna tystnad tolkas som att locket är på., säger Bengt af Klintberg.
Källa: HD.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänk på att du är personligen ansvarig för dina kommentarer som du skriver och lämnar här. Så håll en trevlig och god ton för allas trevnad. Samt tack på förhand för ditt inlägg och din delaktighet här.
Har du frågor kontaktar du oss enklast och snabbast på post@hbgnyheter.com