En hel oändlig rad sköna sommardagar ligger framför mig när jag nu sätter mig för att skriva den allra sista krönikan för vårterminen. Solen skiner, fåglarna kvittrar och gräsklipparen körs för fullt av min bättre hälft.
I min egen lilla privata värld är ogräsen den värsta fienden. Och så förstås bilen som körde på barnbarnens katt lagom till sommarlovet. Men bakom skrönan om kattens nio liv verkar det finnas i alla fall ett uns sanning. Katten släpade sig hem, kördes till Djursjukhuset, opererades och verkar klara sig. Fast nu förstås med bara åtta liv kvar...
Men en semester och ett sommarlov som det vi alla drömde om när de kyliga vårvindarna fortfarande blåste blir det ju inte. Fast sånt är livet.
Detta – nu när det verkar gå bra – är verkligen inte det värsta som kan hända. Det finns de som inte får någon semester alls. Den grupp svenskar som nu till och med fått ett särskilt namn, ”prekariatet”. De som lever med kronisk osäkerhet om sin försörjning. Snart utgör de en femtedel av alla på arbetsmarknaden. De anställs för det ena ”projektet” efter det andra. Eller, allra värst, ”vid behov” eller ”per timma”. De som knappt kan sova för att de kanske, kanske väcks av att de måste rycka ut på studs för att alls få arbete.
Så förfärligt det måste vara. Själv kan jag bara ana hur det måste kännas. Under ett par år efter mina avklarade universitetsstudier var jag där själv. Det jag då kunde hoppas på var sex månaders vikariat när den ordinarie arbetstagaren var barnledig. Ja, ledigheten var bara ett halvår på 1970-talet. Varje gång dessa månader närmade sig sitt slut gällde det att genast försöka hitta ett nytt. Annars blev min dotter utan sin dagisplats. Ja, så var det också på den tiden.
Så en del har faktiskt blivit betydligt bättre. Men arbetsmarknaden har än mer blivit ”köparens marknad”. Inte minst i mediebranschen, där var tredje journalist bara har tillfälliga jobb eller är påtvingade frilansar. Det som en gång var ett drömyrke för många, många har blivit något som allt fler tvingas fly bort ifrån.
Med tanke på hur bostadsmarknaden ser ut med allt färre hyresrätter, så leder alla dessa otrygga jobb också till problem med bostad. Med osäker inkomst lär det knappast beviljas något lån till husköp i flermiljonklassen. Så i värsta fall tvingas prekariatet att ligga med sin mobiltelefon på kudden på en madrass som flyttas från den ena tillfälliga bostaden till den andra.
Kanske kommer vi på någon riktigt smart lösning på detta elände efter semestern. Ha en skön sommar, vi hörs igen i höst!
Källa: HD.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänk på att du är personligen ansvarig för dina kommentarer som du skriver och lämnar här. Så håll en trevlig och god ton för allas trevnad. Samt tack på förhand för ditt inlägg och din delaktighet här.
Har du frågor kontaktar du oss enklast och snabbast på post@hbgnyheter.com