Det finns stora och små saker. Sådant som är viktigt och annat som är oviktigt. Men ibland blir det lilla oviktiga allt som upptar ens medvetande.
Som när en gammal station lyfts lite drygt en meter upp i luften.
Fantastiskt!
Folk samlas. Tittar. Förvånas. Är skeptiska. Imponerade. Jag är likadan.
Jag tittar dessutom ibland på en TV-kanal som visar stora tunga lyft, farliga transporter, gigantiska maskiner och liknande. Det är kanske meningslöst, men fascinerande.
Och jag är inte ensam. Jag träffade pensionären Olof Hasselblatt utanför Ångfärjestationen när den sakta lyftes upp och han berättade att han brukade titta på den där TV-kanalen.
– Det är jävligt intressant.
– Vet du att de ibland lyfter hus och bygger en ny våning under och sedan sänker huset igen? Det är smart, då slipper de lägga om taket.
Sen står vi där och spekulerar lite. Vilket tryck det är i hydrauliken i transportvagnarna, om de kan svänga på samtliga hjul, hur mycket vagnarna kan höjas och sänkas.
Livet är ju sådant, oviktigheter kan uppta ens fulla intresse.
Det kanske behövs för att man ska orka med det allvarliga och viktiga? För när vi står där och tittar på ett snart 120 år gammalt hus som ska lyftas rakt upp och flyttas 50 meter så pågår såklart viktigare saker på andra ställen.
Vi kan förundras över att Midroc betalt 28 miljoner för Ångfärjestationen och dess flytt, att kajen där den gamla stationen ska stå i framtiden kostar 25 miljoner att bygga om.
Fortsätter man tänka i pengaspåret kan man strunta i Midrocs kostnader; det är ett företag som får göra hur det vill med sina pengar.
När det gäller kajbygget så står Helsingborgs stad för merparten av de 25 miljonerna. Och eftersom det är våra pengar så har vi rätt att ha synpunkter.
Därför kan vi fråga om det är riktigt att lägga så mycket pengar för att privatägda Ångfärjestationen med privat verksamhet ska finnas kvar?
Jag kan tycka att det är både fint och bra att behålla Ångfärjestationen, att den och verksamheten som ska drivas där är viktig för staden. Men det verkar lite konstigt att samma stad inte har råd med träffpunkter för våra äldre.
Genom att stänga fem av träffpunkterna sparas 2,6 miljoner kronor om året.
Jag vet att det sägs vara olika påsar med pengar, att det är skillnad på investering och drift, att det inte går att jämföra. Men jag håller inte riktigt med; det handlar om vår gemensamma påse där våra pengar ligger i olika fack.
Och det finns fler och betydligt större driftskostnader än de fem träffpunkterna för de äldre. Kanske ska man jämföra med dem? Till exempel med Arenan? Eller Dunkers kulturhus?
De som håller i vår gemensamma påse bestämmer inte bara hur stor den ska vara utan också hur mycket pengar det ska ligga i de olika facken. Så enkelt är det faktiskt.
Och vart fjärde år bestämmer vi vilka som ska få ansvaret att ta hand om vår påse.
Kanske är det så att vi människor då och då behöver engagera oss i och fascineras av händelser som flytt av ett hus?
För att orka med annat?
Jag har varit nere och tittat på Ångfärjestationen flera gånger sedan de började lyfta den. Och jag kommer att vara där på måndag för att få en glimt av hur den rullas över torget.
Vi är många som gillar sådant. Lite fascination mitt i vardagen.
Källa: HD.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänk på att du är personligen ansvarig för dina kommentarer som du skriver och lämnar här. Så håll en trevlig och god ton för allas trevnad. Samt tack på förhand för ditt inlägg och din delaktighet här.
Har du frågor kontaktar du oss enklast och snabbast på post@hbgnyheter.com