Det är tio år sedan jag satte min fot i Rydebäck på allvar för första gången. Visserligen hade jag varit på Rya Golfklubb flera gånger tidigare, men eftersom jag slår rätt rakt, så behövde jag aldrig kliva in i några av trädgårdarna längs trettonde hålet.
Den här gången, i slutet av 2006, var det annorlunda. Vi kikade på ett hus på Tärnögatan. Hade inte min fru varit lugnare och klokare än jag hade vi slagit till direkt. Istället kollade vi på ett till på en annan gata, bjöd på ett tredje och köpte det fjärde.
Vi blev rydebäckare.
Det har vi inte ångrat. Tvärtom har vi hittat ett fantastiskt ställe för våra barn att växa upp på. Vi är omgivna av massor av barnfamiljer, välorganiserade förskolor och skolor, lekmöjligheter, idrottsföreningar och så vidare.
För oss vuxna finns både stan och naturen nära. Det är enkelt att pendla till såväl Malmö och Lund som Helsingborg. Det har både jag och frun dragit nytta av fullt ut under våra nio år som husägare i det som jag tidigare bara kände till som ”Norra Europas största villaområde.”
På fritiden njuter jag ohämmat av naturen, framförallt stranden. Vilken otrolig lyx att bo tre minuters promenad från Sundet, och kunna spana ut till Danmark och början av resten av världen.
Och kanske hittar jag precis i den utsikten lite av det jag saknar i Rydebäck.
Vi är alla väldigt ljushåriga, välkammade och kärnfamiljiga i villaområdet. Vi kör vår Volvo, BMW, VW eller Audi, lämnar våra barn på förskolan eller skolan, hälsar på varandra, käkar middagar med varandra ibland. Någon gång har vi synpunkter på antalet barn i skolklasserna eller på uttagningarna i idrottslaget. Visst – även här hos oss glimtar sociala problem och kriminalitet fram. Och inte bär vi lättare personliga sorger och bördor i Rydebäck än på Söder, i Kattarp, på Planteringen eller i Bårslöv.
Men känslan att världen ligger någon annanstans lämnar mig inte. Någon flyktingström har vi knappt sett röken av. Två pizzerior i centrum och några tiggare utanför Hemköp är nästan det enda som antyder att det finns något annat därutanför, bortom järnvägen och rondellerna. Något mer heterogent, ibland mer skrämmande, ofta mer osäkert.
Det är 50 år sedan Rydebäck kom till världen.
Nu väntar jag bara på att världen på allvar ska komma till Rydebäck.
Källa: HD.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tänk på att du är personligen ansvarig för dina kommentarer som du skriver och lämnar här. Så håll en trevlig och god ton för allas trevnad. Samt tack på förhand för ditt inlägg och din delaktighet här.
Har du frågor kontaktar du oss enklast och snabbast på post@hbgnyheter.com