Det handlar om människor

Jag fantiserade en del om hur det skulle bli att arbeta i city.

Jag tänkte att det skulle bli lite coolt. Att jag kanske skulle lägga mig till med en annan klädstil, att jag kanske blir en sådan som tar med sig laptopen och sätter mig på ett fik och skriver.

Jag vet inte riktigt hur det blir, jag har ju bara varit här nere i en vecka.

Helsingborg har i och för sig varit min hemstad i ungefär 30 år, men nu blir det på ett annat sätt. Jag bor ganska centralt, men kommer snart att bo ännu närmare city. Och arbetar så centralt man bara kan i Helsingborg.

På Rådhustorget.

Och givetvis har jag börjat promenera till och från jobbet.

Jag kommer alltså att leva i stan på ett helt annat sätt än tidigare och undrar om det ger mig andra perspektiv. Kommer min uppfattning om trafik, butiker och utbud att ändras när min verklighet ändrats?

Jag vet att jag kommer att köpa julklapparna i city i år och det känns faktiskt ganska skönt att inte behöva köra ut till Väla. Även om jag tycker att Väla är en ganska smart lösning för konsumtion.

Nu går jag bara ut från redaktionen så är jag på plats. Mitt i city. Sedan finns det förstås nackdelar också, jag ska köpa en kofot idag och då måste jag promenera hem för att ta bilen och sedan köra till någon av affärerna utanför centrum som säljer såna prylar.

Men å andra sidan, det blir kanske den sista kofoten jag köper i mitt liv? Kofot måste vara urtypen för sällanköpsvara.

När jag skriver den här texten sitter jag och tittar ut över Rådhustorget, jag kan se Sundsbussen när den lägger till. Jag ser människor promenera eller vänta på bussen.

På lunchen gick jag en runda och fick en ingivelse att gå in i Maria-kyrkan. Jag är inte religiös, men uppskattar lugnet.

– Det är ganska många som kommer hit för att få just en stunds stillhet, säger Annika Lindfors som arbetar i kyrkan.

Hon berättar att Sankta Maria kyrka, som den egentligen heter, blev klar ungefär 1450, när Helsingborgs var danskt och kyrkan katolsk. Att den byggdes på en plats där det tidigare legat en annan kyrka.

Det vi har idag är Mariakyrkan.2, alltså. En uppgradering som fungerat i snart 600 år.

Annika Lindfors säger att hon älskar kyrkorummet och att hon har lätt att förstå om icke-troende trivs med att komma dit.

Hon är också en som jobbar i city och jag frågar henne vad hon tycker om det.

– Jag tycker om närheten till allt. Jag arbetade på Mollberg tidigare, men det är inte lika roligt att arbeta på nätterna i stan...

Från Mollberg till kyrkan. Kanske 50 meter men olika världar.

– Nja, jag ska få folk att känna sig välkomna här och det var samma på Mollberg.

En öppen kyrka mitt i stan är inte fel. Man vet ju hur det är när man är utomlands, det är intressant att besöka kyrkor, moskéer och andra gamla kulturbyggnader.

På väg tillbaka till redaktionen slog det mig att det allra bästa med att arbeta i city kanske inte alls handlar om butiker, restauranger, barer och fik? Eller kyrkor? Det kanske handlar om människor?

Jag träffar alltid någon jag känner. Eller så är det någon som känner igen mig och hälsar.

Alltid.

I går träffade jag min gamla favoritfrisör som jag inte lyckats hitta på flera år efter att hon bytte salong.

Nu vet jag var jag ska klippa mig.

Bara en sån sak.

...
Källa: HD.se